Mer om meditation

Mamma var länge intresserad av meditation och hela idéen om hälsa som jag förstår. Själv har jag svårt att greppa situationen, alla kurser vi åkte på med familjen eller de doktorer vi besökte. Det jag minns är visserligen en varm och välkomnande miljö. Å andra sidan minns jag också när jag låste in mig i bastun hemma och vägrade äta den illasmakande medicinen som var bra för mig. Det var egentligen inget konstigt då, för värre skulle det bli. När mamma gick in i sin psykos tog den över hela hennes vardag och därmed vår också.

Jag tänker berätta mer i ett senare inlägg om tiden före hennes sjukdom. TM-rörelsen är stor idag över hela världen och lite nämns det om riskerna som finns i att meditera. De välgörande effekterna lyfts fram och den mörka sidan tystas som oftast ned.

Som jag antydde ovan var hälsa ett väldigt stort intresse hos mamma. Välgörande ingredienser i maten och olika sorters kurer som förmodades ha bra effekter. Det enda jag kommer ihåg som plågade mig var olika piller jag skulle äta för att jag var känslig, och att jag inte fick äta så mycket fil som jag ville - det bästa jag visste. Men detta trappades upp steg för steg. Det blev ytterst sällan hon köpte fil, och många andra saker började försvinna från kylskåpet och förrådet. Hon började hitta på nya maträtter med underliga kombinationer som i bästa fall gick att äta. Mat kom att bli mindre och mindre en njutning. Jag måste ju äta, så då äter jag det som finns, vad det än kan vara för något.


Det finns mycket att berätta, väldigt många konkreta saker som förändrades. Till viss del tar det emot, för det lämnar ut så mycket. Jag har svårt fortfarande idag att känna efter vad som är rätt och fel, fast jag förväntas vara vuxen och veta det. Förnuftet är ett starkt verktyg och med det kan jag skilja dem åt, men känslorna är alltför motstridiga...


/E